Lite till får de växa, men nu gäller det att passa dem varje dag, för rätt som det är blir det för sent. Låter man dem vara så växer de upp och blir till en jättevacker buske med ett skirt bladverk som jag sätter i blombuketterna.
Nu packar jag dramaten med keramik, mjöl och grönt och drar till kolonin.
Farväl mjöl, nu får ni bli till bullar och matbröd hos någon annan. Jag har slutat äta sådan livsfarlig föda! Och mår alldeles utmärkt! T ex har jag ju börjat springa efter bussar igen!
Solong! Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar