söndag 23 mars 2014

Tjuvstart

Är visst våffeldag på tisdag. Vi firade vårens ankomst och att dagen är lika lång över hela vårt vackra klot. På Listudden bjöd Maggan på våfflor och kaffe och vi satt ute i solen och vi hade det alldeles, alldeles underbart.

När jag ändå skulle ut på Listis så tog jag med mig en massa nygräddad keramik ut. Fyllde min dramaten och nu är bordet inne i stugan fullproppat. Kom och köp så att jag får plats med mer. Jag har vårpriser just nu eftersom jag är så glad.
Lägg märke till att jag har börjat greja till muggar och krukor nertill. Burken till vänster är gjord med den så kallade klädnypsmetoden. Lite pill för att få locket att passa men nu sitter det som gjutet.



Muggen till höger; svartbrun lera med turkos blank glasyr. Burken till vänster har samma glasyr men vit lera.
Gillar särskilt när den svartbruna leran syns oglaserat.
Här torkade jag av glasyren på kanten på det kavlade lilla fatet.
Vit tenn-glasyr på den svartbruna leran.

Den turkosa blanka glasyren blir ännu bättre på svartbrun lera.

Den svartbruna leran blir troligen blir min favoritlera ett tag framöver. Nu längtar jag efter leveransen från Tyskland.

Må så gott alla vänner, imorgon börjar vi på ny kula.

lördag 22 mars 2014

Kaos och fynd

Man vet aldrig vad man hittar i vårt soprum.

Ena dagen ser det ut så här och fantasin skenar iväg. Jag stod där i dörren, ganska häpen, och i mitt huvud spelades det upp ett senario; Någon har slängt något som någon annan ville ha kvar. Att hoppa ner i tunnan och leta var aldrig ett alternativ, nä, så någon välter ut två av de tunnor som man slänger sån´t som inte kan sorteras. Undrar om någon hittade det som någon annan slängde? Det måste ha varit värdefullt. Kanske förlovningsringen? Vigselringen? Smycket som någon ärvde?

Ett par dagar senare kan man göra fynd. Idag hittade jag den här makapären. Är det någon som vet vad det är? Jag tänkte att den är bra att hänga smycken på. Prövade hänga kaffekoppar men det gick inget vidare.


Jag tar gärna emot förslag på makapärens användningsområde.

Ha det gott och tack för besöket. Önskar er alla en god natt och sköna drömmar.






söndag 16 mars 2014

Öldesign, hinkdesign, keramikdesign

Äntligen, efter 2-3 år, får jag se de mirakulöst snygga ölflaskorna som Linnea har designat. Brygghuset Finn har med hårt arbete i bryggerilokalen, med inredning och bryggapparaturer av olika slag, äntligen kommit igång med försäljningen. Ölet finns på många pubar och krogar i Skåne och från och med 1 mars kan man beställa drycken på Systembolaget. Vilket jag förstås gjorde första dagen. Har ännu inte hört ett dyft från bolaget. Så jag åkte till designern i A-berg och si, hon hade ett par flaskor i kylen. De hade kommit med specialleverans.

Vad säger ni? Är flaskorna snygga eller är de snygga? Och by the way, ölen är god!

Appropå design:  Har ni sett en gulligare hink? Jag kunde inte låta bli att köpa den på Bea. Om man ändå måste ha en hink, varför inte en blommig?

Linnea tillverkade en underbar rättikagratäng som vi åt tillsammans med laxkotletter och sedan gick vi ut i trädgården med varsin kopp kaffe. Första gången! Tänk vilken tur hon har haft till slut med bostad.
Joorå, keramiken i bild har jag designat och tillverkat. 
Lite bus!
Javisst kan man ha scenkläder i fönstret.

Vi skrattade gott åt att den enda sittplats vi kunde hitta var bland en massa bråte.

Snart kan Linnea sätta igång med vårbruket. Det blir spännande.

lördag 15 mars 2014

Vårstädning......

är inget som jag sysslar särskilt mycket med. Råkade bara få se att kökslampan var inkapslad i en hinna av damm då jag skulle byta ut glödlampan som hade gjort sitt.
Och vad hittade jag där ....... Det här ser skumt ut, måste utredas. Den som känner sig skyldig till fusk i kortspel anmäler sig genast genom att avlägga en kommentar här i bloggen. Erkänn nu!

När jag ändå var igång med att damma lampan passade jag på att springa till torget och köpa ett par penséer till mitt fina fat på balkongen.

Så där ja, nu är det vår i Farsta. Trots ett litet bakslag i form av den värsta stormen hittills i år.

Nu blundar vi och låtsas att det är sol igen. Trevlig söndag önskar jag er alla!

söndag 9 mars 2014

Ugnsöppning igen!

Så var det dags!
Öppnade en glasyrugn och tänka sig, jag blev riktigt nöjd för en gångs skull.
Förutom mina egna grejer så hade jag packat in bokklubbens saker i ugnen. Nu hoppas jag verkligen att mina bokkompisar blir nöjda för jag tycker att alla deras saker blev väldigt lyckade. Leran är PRGI men jag kallar den för pepparkaks. Glasyren är vit tenn.




Och här nedan är ett glasyrprov som jag är riktigt nöjd med. Ojojoj nu måste jag skynda att blanda till en hel stor hink full! Glasyrer är konstiga. Bara för att jag ville kolla vad som skulle hända så struntade jag i att släta ut de bubblor som blev när jag doppade koppen i glasyren. Inte en endaste liten pluttipluttkrater/nålstick syntes efter bränningen. Glasyren blev helt enkelt perfekt efter mina mått mätt. Utan tidsödande och tålamodsprövande putsning.

Mycket var gjort av den förskräckliga, härliga, kostnadsfria, innehållsrika, ihopsopade, svårhanterliga men alldeles underbara svartbruna leran som Susanne så påpassligt var till ett galleri och hämtade förra hösten.
Svartbrun lera och vit tennglasyr. Choklad med vispgrädde-kopp, mmmmmm!
Fatet har engoberats i cobolt och glaserats med vit tenn över. Mja, nja lite för mörkt blå. Vasen ser kul ut med den oglaserade kanten tycker jag.

Svartbrun lera med min turkosa blanka glasyr. Gillar.
Samma som ovanstående.

Svartbrun lera och vit tenn-glasyr. Gillar.
Gillar när man ser den svartbruna leran oglaserad. Måste utvecklas!
En helt vanlig flingsaltburk av vit lera och en bra turkos blank glasyr. (Åååå, dessa jobbiga lock, hänger lite på trekvarten.)

Durkslaget är av vit lera med en matt koboltglasyr som är pålitlig. Här blir små röda körsbärstomater snygga! 
Det blev många grejer. Undrar när jag ska komma på idén att göra många saker av samma och sluta göra en massa provsaker hela tiden. Eller när jag ska börja göra lite större rejäla saker. Jo, det där sista vet jag. Kan börja med det nu genast. Min kära broder har tillverkat bats till mig. Så äntligen kan jag också göra stora saker utan att de blir deformerade vid flytt från drejskivan. Det ni!
Jippiiiiii! Tack snälla kära bror!

Ha det nu gott alla människor! Vi kanske ses. Du är välkommen på en titt och fika i Drömverkstan i Skarpnäck!

lördag 8 mars 2014

JA! Säg JA!

Om vi skulle pröva att säga ja även om första impulsen kanske är att säga nej. Tror att JA leder in på bättre, roligare och mer kreativa vägar. Vad tror du?

Nu kanske du kommer in på funderingar om intim samvaro med det motsatta könet, eller samma för den delen, men där är inte jag just nu. Funderar mer på det dagliga samspelet människor emellan, samarbeten där vi behöver stöttning av varandra och där vi behöver vara överens, eller åtminstone vara överens om en kompromiss som gör att ingen känner sig som en förlorare.

Det finns en övning som går ut på att undersöka vad som händer i en grupp om man hela tiden säger JA till andras förslag. Det brukar visa sig att JA för en kreativ process framåt medan NEJ gör så att gruppen deppar ihop och inte kommer vidare. Det tål att tänka på eller hur?

Idag kunde vi i alla fall säga JAAAA! till solen. Den var så skön och kunde man finna lä så blev det dubbelt skönt. Vi tog en promenad ner till Ekudden vid Listudden/Flaten och där var så vackert så det tog andan ur en.

Den blåa lilla fläcken du ser långt därborta vid vägens ände är Flaten, vår kära badsjö. Vera och jag var överens om att vi känner oss rika som har så vacker natur inpå knutarna på vårt koloniområde.

Målet för vår promenad denna dag var egentligen detta:




Snödroppar, massor av snödroppar! Hela Ekudden neråt sjön till är full av snödroppar. Här gäller det att passa på i rättan tid, annars missar man hela härligheten.
Om en vecka är det fullkomligt blått av blåsippor här. Nu var det en och annan som försiktigt stack upp sitt söta ansikte bland eklöven.

Blommande hassel är vackert i all sin enkelhet.

När vi gick runt där bland de torra löven och spanade efter vårtecken och funderade över de många grunderna till hus som naturen har tagit tillbaka så var det som att folket som en gång bott i området var närvarande på något vis. Det kände både jag och Vera. Så då måste det vara sant!

Kram och tack för att du kikade in på min sida.