Väl i verkstan fick jag besök av någon som behövde låna toa.
Någon skrattade åt vår toa i Drömverkstan och jag fick upp ögonen och såg också att det ser ganska lustig ut.
Så här framåt kvällen börjar ilskan ta plats där jag endast kände mig nedslagen, ledsen, modfälld, hopplös. Nu jäklar anamma måste jag spotta upp mig och hitta en plattform för mitt engagemang för ett välkomnande samhälle där vi ALLA kan leva gott.
Men vad ska jag ta mig till med folk i min omgivning som tycks gilla att fälla kommentarer som verkar bottna i någon sorts vardagsrasism och/eller främlingsfientlighet. Nu för tiden blir jag argare och argare och har svårt att bemöta jobbiga åsikter. Det är inte bra, det vet jag. Tänk så roligt det skulle kunna vara att istället bemöta folk på ett sånt sätt så att de blev omvända!
Någon därute har kanske ett litet retoriktips till mig.
Kram till er alla! Nu ska jag försöka se tiden an med tillförsikt och sluta upp med att vara en sån dysterkvist.
Det är himla svårt det där. Just nu har jag helt enkelt börjat få för mig att man kan svara lite goddag yxskaft och helt ignorera deras rasistiska uttalanden, istället bemöta dem med positiva sidor från annat politiskt håll. Om du förstår mig rätt?
SvaraRaderaSom att liksom inte säga "nu har du fel, nu är du rasistisk", för då blir det ett pajkastande om vad rasisktisk innebär. Kanske ska man helt enkelt bara direkt komma med en annan lösning eller annat sätt att problematisera, utan att alls ta upp det personen skrev från början? Så flyttar man fokus?
Jo, men det är lättare att stanna upp och tänka innan man svarar då det är skriftligt. Värre när det är muntligt. Det är som att jag har fått nog och blir tvärarg och har svårt att besinna mig.
SvaraRaderaAtt låta bli att säga att du har fel är ett bra tips. Kanske kan man säga jasså du tänker så. Och sedan låta det vara. Men det är såååå svårt.