Facebook eller inte, det är frågan....

En vän undrade om hon skulle ansluta sig till Facebook eller inte. Berättigat bryderi för vad ett deltagande skulle föra med sig tycker jag.

Hur som helst fick det mig att tänka på varför jag är med. Det är många gånger jag önskat att jag sluppit se vissa inlägg och kommentarer. En gång gick jag så långt att jag högtidligt meddelade att jag framöver kommer att ta bort inlägg och kommentarer som är rasistiska och elaka. Fegt kanske du tycker. Jag kan själv tycka att jag var feg och känslig som inte stod ut. Idag, efter det fruktansvärda terrordådet på en fransk redaktion, är åsikts- och tryckfriheten det som främst debatteras i media. Borde jag stå ut? Måste jag stå ut med alla rasistiska galenskaper? Genom att ta bort eländet går jag ju miste om att se vilka av mina s.k. vänner som enligt mig hyser otäcka åsikter. Skulle jag kunna ändra deras inställning? Frågan inställer sig om jag bara vill ha likasinnade i min omgivning. Om det är fallet borde jag gå ur Facebook för där kan jag aldrig freda mig från främlingsfientlighet och rasism.

Man riskerar att råka ut för att bli utsatt för härskarteknik och bli tillplattad om man skulle drista sig till att göra ett inlägg i debatten av vilken slag det vara må. Då kan man bli ledsen och man kan bli ännu mer ledsen om man tar upp saken med vederbörande eftersom det kan leda till ännu mer upplysning om att man inte uppfyller kraven på egenskaper man borde ha. Eller så tar man tjuren vid hornen och inser att värdegrunderna inte är kompatibla. Allt sån´t här kan man råka ut för irl (vilket betyder in real life, här svänger vi oss med engelska förkortningar) också, men som någon sa så finns det alla möjligheter att missförstå och ta illa upp tillsammans med det skrivna ordet eftersom det är väldigt lätt hänt att man missar tonfall.

Ser här att jag hittills har haft tankarna på orsaker att inte vara med. Om det nu är så förskräckligt varför går jag inte ur? Ingen tvingar mig att vara med. Men något är det som får mig att vilja...... Är det nyfikenhet? Är det för att om jag inte är med finns jag inte? Jag lutar åt att det är min nyfikenhet som får mig att vara med. Det finns vänner som jag aldrig träffar i verkligheten och som det är roligt att ha, om än liten och ytlig, kontakt med. Rätt som det är hittar jag en släkting som jag inte har hört av på 30 år, det är roligt. Sedan jag har slutat lönearbeta har jag en del kontakt med gamla arbetskamrater, det är kul. Jag kan ha en syster eller en bror som jag av olika orsaker inte träffar ofta på riktigt, men chattrar med på fb (=facebook), det är bra. Man kan uppmuntra en go unge nu och då, det är härligt. Jag kan vara med i olika grupper, där jag diskuterar med andra i samma intressesfär. Av det får jag mycket nya kunskaper liksom jag delar med mig av mina. Genom att vara med i vissa grupper kan jag vara med och påverka sakernas tillstånd, det är jättebra.

Jag är inte mer än människa, jag gillar kontakt. Därför är jag med på Facebook.

Hur tänker ni? Varför är ni med eller inte med på Facebook? Skulle vara kul att få en kommentar om detta. (jag kan inte komma på att jag har en enda bild som skulle kunna illustrera dessa tankar!) Skickar ut en blomma i alla fall!

Smultronschersmin, kan du förnimma doften?

Kram och ha det gott! Snart tar vi med oss chokladtermosen, går ut i naturen, letar upp solen och vänder näsan till!

Nytt år och nydrejat i Drömverkstan

Önskar er alla ett riktigt gott, skönt, snällt, härligt, kreativt och ljust år. Det blir ljusare och ljusare nu. Vi här i mellansverige har haft några underbara dagar då solen har gassat en stund mitt på dagen. Det hjälper så skönt att hålla humöret i schack.

Jag har redan fått snurr på drejskivan i Drömverkstan efter ett uppehåll under helgerna. Tänk att det aldrig tar slut på lusten att sätta händerna i leran.

Kunde inte låta bli att visa er min pastatallrik som gårdagens middag serverades i. Det blir så snyggt att lägga upp maten i dessa lite ruffa lantliga fat. Jag har fyra stycken och alla är lite olika. Känner mig så nöjd med "hemgjorda" tallrikar som passar så bra att äta pasta eller sallad i (eller heter det på?)

 Nå, det var ju nydrejat jag skulle visa. Har visst fått lite dille på burkar med lock. Jag tycker att det är förbålt svårt att dreja falsen som locken ska ligga på. Likaså är det svårt att dreja ett lock som passar burken. Det finns verkligen väldigt många sätt att göra en burk med lock. Falsen kan t ex som i det här fallet ligga inne i burken men man kan också göra den utvändigt och liksom trä en annan sorts lock utanpå. Det här locket är platt på undersidan.

Den här burken försökte jag mig på att dekorera men jag ser nu att det blev alldeles för grovt. Locket är drejat som en skål och knoppen har jag beskickat fram.
Beskicka är ungefär som att svarva. Jag sätter fast den drejade skålen upp och ner på drejskivan och använder en slinga som är ett verktyg, en ögla i stål fastsatt på en pinne. Med hjälp av den karvar man bort överflödig lera och formar en knopp.

Det här kan väl också räknas som en burk, den har i varje fall ett lock som jag skar ut ur den slutna äggformen. Egentligen är det en lykta för värmeljus.

Så har vi en pytteburk med en annan sorts lock och ingen fals på själva burken. Lockets kant går utanför burken så att det ser ut lite som en kinahatt.

En skål bland burkarna. Den här vill jag sätta en fot på. När man inte är en stjärna på form, blir det en hel del huvudbry att tänka ut vilken form foten ska ha. Frågade en verkstadskompis om hon visste om det finns något "gyllene snitt" då det gäller förhållandet mellan skål och fot med avseende på höjd, bredd på foten upptill och nertill. Hon visste inte och om du som läser detta vet så är du välkommen att informera mig genom att lämna en kommentar. Skulle vara kul att veta om det finns. Eller om det är så att man måste prova sig fram och göra några olika varianter tills man hittar rätt. Strunta i måttband, krumpassare och linjaler och lita på sitt öga?

Till sist.

Jag har beklagat mig en del över att jag gör slätstrukna, odekorerade, strikta saker. Skulle vilja ta ut svängarna och dekorera så det står härliga till. Min tygkasse har ett mönster som jag inte kan slita ögonen från. Det skulle vara roligt att göra mönster på muggar som matchar min kasse! Har fått en del tips av den härliga Facebook-gruppen "Alla vi som älskar lera" om hur jag skulle kunna gå till väga. Hur är det för er? För mig är det som att vissa former, färger och mönster dras ögonen till och jag tröttnar aldrig på dem.

Lämna gärna kommentar om du vill. Jag vet att det kan vara svårt att få kommentaren att "fastna" och komma på plats. Ska försöka förklara hur du kan göra för att tvinga iväg kommentaren. Men bara så att du vet; den går till min e-post och jag måste godkänna den innan den kommer in så därför kan det ta lite tid.

När du har skrivit in din text i kommentarsfältet ska du kopiera din text, markera + Ctrl+C och klicka i rutan Anonym (om du inte har ett googlekonto) och sedan klicka på Skicka. Om du då inte ser att något händer, inget Publicerar..... kommer fram och det verkar som om din kommentar inte gått iväg ska du klicka in dig på kommentarsfältet igen och klistra in din text Ctrl+V, klicka på Anonym och skicka igen. Då ser du förhoppningsvis Publicerar......

Jag ska försöka komma ihåg att verifiera att din kommentar har kommit fram så att du vet. 

Ha det nu så gott och till helgen slänger vi ut granen och plockar ner alla tomtar i sina kartonger, eller hur?