Nytt år och nydrejat i Drömverkstan

Önskar er alla ett riktigt gott, skönt, snällt, härligt, kreativt och ljust år. Det blir ljusare och ljusare nu. Vi här i mellansverige har haft några underbara dagar då solen har gassat en stund mitt på dagen. Det hjälper så skönt att hålla humöret i schack.

Jag har redan fått snurr på drejskivan i Drömverkstan efter ett uppehåll under helgerna. Tänk att det aldrig tar slut på lusten att sätta händerna i leran.

Kunde inte låta bli att visa er min pastatallrik som gårdagens middag serverades i. Det blir så snyggt att lägga upp maten i dessa lite ruffa lantliga fat. Jag har fyra stycken och alla är lite olika. Känner mig så nöjd med "hemgjorda" tallrikar som passar så bra att äta pasta eller sallad i (eller heter det på?)

 Nå, det var ju nydrejat jag skulle visa. Har visst fått lite dille på burkar med lock. Jag tycker att det är förbålt svårt att dreja falsen som locken ska ligga på. Likaså är det svårt att dreja ett lock som passar burken. Det finns verkligen väldigt många sätt att göra en burk med lock. Falsen kan t ex som i det här fallet ligga inne i burken men man kan också göra den utvändigt och liksom trä en annan sorts lock utanpå. Det här locket är platt på undersidan.

Den här burken försökte jag mig på att dekorera men jag ser nu att det blev alldeles för grovt. Locket är drejat som en skål och knoppen har jag beskickat fram.
Beskicka är ungefär som att svarva. Jag sätter fast den drejade skålen upp och ner på drejskivan och använder en slinga som är ett verktyg, en ögla i stål fastsatt på en pinne. Med hjälp av den karvar man bort överflödig lera och formar en knopp.

Det här kan väl också räknas som en burk, den har i varje fall ett lock som jag skar ut ur den slutna äggformen. Egentligen är det en lykta för värmeljus.

Så har vi en pytteburk med en annan sorts lock och ingen fals på själva burken. Lockets kant går utanför burken så att det ser ut lite som en kinahatt.

En skål bland burkarna. Den här vill jag sätta en fot på. När man inte är en stjärna på form, blir det en hel del huvudbry att tänka ut vilken form foten ska ha. Frågade en verkstadskompis om hon visste om det finns något "gyllene snitt" då det gäller förhållandet mellan skål och fot med avseende på höjd, bredd på foten upptill och nertill. Hon visste inte och om du som läser detta vet så är du välkommen att informera mig genom att lämna en kommentar. Skulle vara kul att veta om det finns. Eller om det är så att man måste prova sig fram och göra några olika varianter tills man hittar rätt. Strunta i måttband, krumpassare och linjaler och lita på sitt öga?

Till sist.

Jag har beklagat mig en del över att jag gör slätstrukna, odekorerade, strikta saker. Skulle vilja ta ut svängarna och dekorera så det står härliga till. Min tygkasse har ett mönster som jag inte kan slita ögonen från. Det skulle vara roligt att göra mönster på muggar som matchar min kasse! Har fått en del tips av den härliga Facebook-gruppen "Alla vi som älskar lera" om hur jag skulle kunna gå till väga. Hur är det för er? För mig är det som att vissa former, färger och mönster dras ögonen till och jag tröttnar aldrig på dem.

Lämna gärna kommentar om du vill. Jag vet att det kan vara svårt att få kommentaren att "fastna" och komma på plats. Ska försöka förklara hur du kan göra för att tvinga iväg kommentaren. Men bara så att du vet; den går till min e-post och jag måste godkänna den innan den kommer in så därför kan det ta lite tid.

När du har skrivit in din text i kommentarsfältet ska du kopiera din text, markera + Ctrl+C och klicka i rutan Anonym (om du inte har ett googlekonto) och sedan klicka på Skicka. Om du då inte ser att något händer, inget Publicerar..... kommer fram och det verkar som om din kommentar inte gått iväg ska du klicka in dig på kommentarsfältet igen och klistra in din text Ctrl+V, klicka på Anonym och skicka igen. Då ser du förhoppningsvis Publicerar......

Jag ska försöka komma ihåg att verifiera att din kommentar har kommit fram så att du vet. 

Ha det nu så gott och till helgen slänger vi ut granen och plockar ner alla tomtar i sina kartonger, eller hur?

Dekaler på mina muggar

Öppnade en dekalugn igår. Vad tycker jag nu om detta resultat? Ja missförstå mig inte, själva det tekniska resultatet är alldeles jättebra, ugnen har skött sig exemplariskt och jag med. Inte en endaste luftblåsa. Men jag är så tveksam till att använda grejer som någon annan än jag har gjort. Skulle å ena sidan vara roligt om man på ett enkelt sätt kunde göra egna dekaler men å andra sidan finns det ju så många andra sätt att dekorera sina föremål. Och varför känner jag inte samma dubier inför att använda t ex virkade dukar med mera för att göra mönster i leran med. Jag använder gladeligen virkade dukar och spetsar som andra har virkat.

Skulle vara roligt att pröva de där amerikanska färgerna som verkar vara så enkla att måla med.

Vad tycker ni gott folk? Är det lite fusk när jag bränner fast dessa dekaler på mina drejade muggar?

Här har jag gått all in eller hur? Alla blommor och bin jag hade till buds.

Tack för besöket!
Lämna gärna en kommentar. Det skulle vara intressant att få veta vad just du tycker. Kramkram!

Drömverkstan är dukad och du är välkommen

Jomenvisst! Vi har Öppet Hus i verkstan i år igen. Förra året var det ju bara jag och Susann i lokalen och vi hade då en liten invigningsfest med vänner och bekanta den första advent. Mycket folk kom och berömde oss för våra saker och för att vi på kort tid hade gjort det så trivsamt och ändamålsenligt i verkstan.

Vi beslutade att bjuda in några hyresgäster. Det är många därute som är intresserade av att ha någonstans att utöva sin hobby. Så nu är vi två till på heltid plus två som är i verkstan på onsdagar.

På årets öppet hus är vi alltså fyra glada keramikare som just idag har putsat och fejat i Drömverkstan och dukat upp vår keramik.

Imorgon, den 6 december 2014 klockan 11-15 välkomnar vi alla till verkstan, vem vet, du kanske hittar något helt oemotståndligt. Känn ingen press nu, vi blir glada om du kommer och tjattrar lite med oss.

Här ser du en del av vår tillverkning som vi har till försäljning.

 Allt jobb idag har fört något gott med sig. Har inte haft tid att vara en dysterkvist. Det går fort att repa sig om man ger sig den på det. Följer diskussionerna på Facebook, lägger in en och annan kommentar när jag tycker att någon är alltför tokig. Det blir lite som att skriva av sig. Det är bra.

Jag tror att jag har bestämt mig; Jag ska gå på politiska möten och förhoppningsvis träffa på likasinnade. Behöver få medhåll i min inställning till hur saker och ting ska vara i ett samhälle.
Får se var jag hittar dem!
Du vill kanske följa med? Häng på vettja! Vi kan leta tillsammans!

Hoppas att vi ses imorgon, eller någon annan dag.

Dystra tider

.....en onsdag i början av december 2014. Hela dagen har jag gått omkring med darrande, fladdrande hjärta och smått flämtande och spänd andning, med axlarna uppe vid öronen samt en spirande huvudvärk. Tog en promenad till Listudden, tänkte att det skulle lätta. Hämtade lite keramik till lördagens öppet hus i Drömverkstan.

Väl i verkstan fick jag besök av någon som behövde låna toa.

Någon skrattade åt vår toa i Drömverkstan och jag fick upp ögonen och såg också att det ser ganska lustig ut.

Någon blev tvungen att kolla noga så att hon satte sig på toa och inte på någon glasyrhink. Men vad ska man med en toa till förutom det självklara? Förvara lera och glasyr så klart! Det har jag lärt mig i Hammarbyverkstan.

Så här framåt kvällen börjar ilskan ta plats där jag endast kände mig nedslagen, ledsen, modfälld, hopplös. Nu jäklar anamma måste jag spotta upp mig och hitta en plattform för mitt engagemang för ett välkomnande samhälle där vi ALLA kan leva gott.

Men vad ska jag ta mig till med folk i min omgivning som tycks gilla att fälla kommentarer som verkar bottna i någon sorts vardagsrasism och/eller främlingsfientlighet. Nu för tiden blir jag argare och argare och har svårt att bemöta jobbiga åsikter. Det är inte bra, det vet jag. Tänk så roligt det skulle kunna vara att istället bemöta folk på ett sånt sätt så att de blev omvända!

Någon därute har kanske ett litet retoriktips till mig.

Kram till er alla! Nu ska jag försöka se tiden an med tillförsikt och sluta upp med att vara en sån dysterkvist.

Prylar, prylar och ännu mer prylar

....... är vad som kommer ur mina händer. Till vilken nytta? Varför gör jag nya prylar hela tiden när jag egentligen själv gillar att köpa gamla och återanvända? Sådana tankar upptar mitt arma huvud i dessa dagar när det kommer ut så mycket nya prylar ur min ugn. Men jag kan ju inte låta bli! För att det är så kul! Jag skulle ju kunna kasta sakerna eller ge bort dem i stället för att tro att jag skulle kunna sälja dem och därigenom delta i den galna kommersen.
Nå, här är vad som kom ut ur glasyrugnen idag;

Prickar, prickar..... 

....... och ännu mer prickigt.

Ja, är detta en vas eller en kruka?

Halvstor kanna till...... ja vaddå?

Det här är väl en vas.....

Äggkopp me´ prickar.....

Grötskål ....... eh ?

Lock är kul och tidsödande. Grejen till vänster kan man ha ett värmeljus i, men först måste locket av.

Var på en julmarknad i Hökarängens centrum igår. Senare skulle jag på fina middagen på Gullmarsplan. I stället för att pracka på värdinnan en av mina krukor med hyacint i köpte jag en hyacint planterad i en färgglad konservburk som Remake (Stockholms stadsmission) hade gjort. Det kändes så bra med återvinningsstuket.

Idag är det första advent och jag har orkat tvätta fönstret där jag har min stora fina pappersstjärna. Gardinerna du ser i fönstret har min mamma broderat för mycket länge sedan. Jag kan inte ha finare gardiner tycker jag.

Tänk att jag blir så glad över och tillfreds med tvättade fönster. Just nu i november/december behöver vi allt ljus vi kan få tag i och efteråt förstår jag aldrig varför det tar emot så att tvätta fönster. Det är ju egentligen inte jobbigare än annan städning, eller hur?

Nu stundar en ny vecka med nya utmaningar och du; glöm inte att släcka ljusen för allt i världen!

Bråttom, bråttom

Börjar med att be om ursäkt! Vet att det är några som har saknat ett livstecken härifrån. Har varit så trött en längre tid nu. Mycket svåra saker att hantera. Men nu, mitt i mörkaste november, börjar jag så sakteliga pigga på mig.

I Drömverkstan står det inte stilla. Här är det Gabban som har bråttom med att glasera skålar. Lille söte plutten är med och talar om att det finns smulor på stolen.

Det gäller att bli färdig till lördagen den 6 december klockan 11.00. Då öppnar vi verkstan och det blir möjligt för alla som vill att handla lite julisar. Eller bara titta på våra saker. Inget köptvång. Kom och kolla vad vi gör.

Här är lite från min senaste glasyrugn. Det får inte plats så mycket åt gången. Ugnen är på 100 liter.

Fullpackad glasyrugn! 

Vinbägare som kanske en Stefan vill ha.

Soppskålar i den gula tyska leran som är totalt hopplös att arbeta i. Dessa åker i sopen!

Snö på den svartbruna leran från Tyskland som är helt underbar att arbeta med!

Risiga tomtar. Dessa tänker jag placera ut lite här och där i skogen. Jag har svurit på att aldrig göra en tomte till. Pillret med målning är inte min favoritsysselsättning.  Får se hur det blir ......

Somt blev ok och somt blev riktigt dåligt. Tänk att man aldrig blir riktigt nöjd. Det finns hela tiden nya saker att lära sig om ugnar, lera, glasyrer med mera. Kanske därför jag aldrig kan sluta med denna hobby. Tänker att nästa gång.... då ska det bli .......
Skam den som ger sig!

Kram på er, och tänk på att försöka gå ut om nu solen skulle råka skina i fem minuter eller så.

Ugnsöppning igen!

Så var det dags!
Öppnade en glasyrugn och tänka sig, jag blev riktigt nöjd för en gångs skull.
Förutom mina egna grejer så hade jag packat in bokklubbens saker i ugnen. Nu hoppas jag verkligen att mina bokkompisar blir nöjda för jag tycker att alla deras saker blev väldigt lyckade. Leran är PRGI men jag kallar den för pepparkaks. Glasyren är vit tenn.

Och här nedan är ett glasyrprov som jag är riktigt nöjd med. Ojojoj nu måste jag skynda att blanda till en hel stor hink full! Glasyrer är konstiga. Bara för att jag ville kolla vad som skulle hända så struntade jag i att släta ut de bubblor som blev när jag doppade koppen i glasyren. Inte en endaste liten pluttipluttkrater/nålstick syntes efter bränningen. Glasyren blev helt enkelt perfekt efter mina mått mätt. Utan tidsödande och tålamodsprövande putsning.

Mycket var gjort av den förskräckliga, härliga, kostnadsfria, innehållsrika, ihopsopade, svårhanterliga men alldeles underbara svartbruna leran som Susanne så påpassligt var till ett galleri och hämtade förra hösten.

Svartbrun lera och vit tennglasyr. Choklad med vispgrädde-kopp, mmmmmm!

Fatet har engoberats i cobolt och glaserats med vit tenn över. Mja, nja lite för mörkt blå. Vasen ser kul ut med den oglaserade kanten tycker jag.

Svartbrun lera med min turkosa blanka glasyr. Gillar.

Samma som ovanstående.

Svartbrun lera och vit tenn-glasyr. Gillar.

Gillar när man ser den svartbruna leran oglaserad. Måste utvecklas!

En helt vanlig flingsaltburk av vit lera och en bra turkos blank glasyr. (Åååå, dessa jobbiga lock, hänger lite på trekvarten.)

Durkslaget är av vit lera med en matt koboltglasyr som är pålitlig. Här blir små röda körsbärstomater snygga! 

Det blev många grejer. Undrar när jag ska komma på idén att göra många saker av samma och sluta göra en massa provsaker hela tiden. Eller när jag ska börja göra lite större rejäla saker. Jo, det där sista vet jag. Kan börja med det nu genast. Min kära broder har tillverkat bats till mig. Så äntligen kan jag också göra stora saker utan att de blir deformerade vid flytt från drejskivan. Det ni!
Jippiiiiii! Tack snälla kära bror!

Ha det nu gott alla människor! Vi kanske ses. Du är välkommen på en titt och fika i Drömverkstan i Skarpnäck!