Förlåt!

Sitter och grunnar på meningen med ordet förlåt. Dricker mitt humlekottete som är så rogivande och som hjälper mig att komma till ro och sedan glida in i sömnen så skönt.

Har samlat ihop till en hel stor burk, det ska väl räcka ett tag fram i vinter.

Jag vill bli bättre på att säga förlåt. Fick av en kär person en lektion i att säga förlåt. Tänk att det ska vara så svårt då!

Fast nu är jag ju lite noga med det ordet förstås. Slänger mig inte med det hur som helst. Jag måste verkligen mena det för att kunna säga det. Ett omenat förlåt är slöseri och hyckleri tycker jag. Ordens värde och färg är viktigt för mig när jag tänker efter på saken.

Idag fick jag i alla fall chansen att praktisera mina nya kunskaper. Jag var ganska arg och än mer besviken på grund av att någon i verkstan hade haft sönder mina ljusstakar utan att lämna en lapp eller något meddelande, kanske med ett förlåt. Någon annan stackars oskyldig kär person råkade ringa för att meddela sina planer för kvällen. Jag märkte allt att jag var lite vresig och snäsig, vrong och ogillande i tonen. Efter ca en halvtimme ringde jag upp och sa: - Förlåt! Jag var omöjlig, jag vet, det var onödigt, det är ju du själv som avgör om du ska skutta iväg, behöver jag inte ventilera mina åsikter om ju. Förlåt!

Den kära personen lät så glad på rösten sedan och det var en belöning som heter duga.

Lägg märke till att det inte kom ett: men jag är ju så orolig....... Förlåt men........ Inga men. Inga ursäkter. Inget förbehåll. Jag behövde inte förklara att jag kanske var snäsig på grund av att någon annan hade varit klantig. Eller att jag var orolig för att den kära personen skulle överanstränga sig med sitt skuttande i mörkret. Det räckte med ett förlåt.

Man har ju hört ett och annat förlåt sagt med ett (FÖR TUSAN!) i tonfallet, eller hur? Och då fattar man ju att personen inte alls menar förlåt. Säger ordet för att få slut på en diskussion. Kanske säger ordet med ironi i rösten så att man ska fatta att det är man själv som ska säga förlåt.

Det är komplicerat att vara människa. Vad tycker ni? Ska man använda ordet förlåt oftare? Är man en bra sorts människa om man har lätt för att säga förlåt? Eller ska man hellre vara lite noga och försöka att begränsa sig till att använda det när man verkligen menar det? Oj, är det detta som kallas retoriska frågor? Om ni frågar mig så borde man mena det lite mer.

Är det någon som, liksom jag, har fått höra att ni borde be om förlåtelse? Att ni gör det för sällan.

Förlåt, förlåt, förlåt för att jag är lite tjatig! Jag menar det inte för jag tar mig rätten att här vara tjatig om jag vill!

Kram kram kram och tack för ditt besök. Vi ses snart igen. Eller hur? ( skrev hon uppfordrande ;))

Tänk att Lois Odier blommar fortfarande!