Öldesign, hinkdesign, keramikdesign

Äntligen, efter 2-3 år, får jag se de mirakulöst snygga ölflaskorna som Linnea har designat. Brygghuset Finn har med hårt arbete i bryggerilokalen, med inredning och bryggapparaturer av olika slag, äntligen kommit igång med försäljningen. Ölet finns på många pubar och krogar i Skåne och från och med 1 mars kan man beställa drycken på Systembolaget. Vilket jag förstås gjorde första dagen. Har ännu inte hört ett dyft från bolaget. Så jag åkte till designern i A-berg och si, hon hade ett par flaskor i kylen. De hade kommit med specialleverans.

Vad säger ni? Är flaskorna snygga eller är de snygga? Och by the way, ölen är god!

Appropå design:  Har ni sett en gulligare hink? Jag kunde inte låta bli att köpa den på Bea. Om man ändå måste ha en hink, varför inte en blommig?

Linnea tillverkade en underbar rättikagratäng som vi åt tillsammans med laxkotletter och sedan gick vi ut i trädgården med varsin kopp kaffe. Första gången! Tänk vilken tur hon har haft till slut med bostad.

Joorå, keramiken i bild har jag designat och tillverkat. 

Lite bus!

Javisst kan man ha scenkläder i fönstret.

Vi skrattade gott åt att den enda sittplats vi kunde hitta var bland en massa bråte.

Snart kan Linnea sätta igång med vårbruket. Det blir spännande.

Vårstädning......

är inget som jag sysslar särskilt mycket med. Råkade bara få se att kökslampan var inkapslad i en hinna av damm då jag skulle byta ut glödlampan som hade gjort sitt.
Och vad hittade jag där ....... Det här ser skumt ut, måste utredas. Den som känner sig skyldig till fusk i kortspel anmäler sig genast genom att avlägga en kommentar här i bloggen. Erkänn nu!

När jag ändå var igång med att damma lampan passade jag på att springa till torget och köpa ett par penséer till mitt fina fat på balkongen.

Så där ja, nu är det vår i Farsta. Trots ett litet bakslag i form av den värsta stormen hittills i år.

Nu blundar vi och låtsas att det är sol igen. Trevlig söndag önskar jag er alla!

Ugnsöppning igen!

Så var det dags!
Öppnade en glasyrugn och tänka sig, jag blev riktigt nöjd för en gångs skull.
Förutom mina egna grejer så hade jag packat in bokklubbens saker i ugnen. Nu hoppas jag verkligen att mina bokkompisar blir nöjda för jag tycker att alla deras saker blev väldigt lyckade. Leran är PRGI men jag kallar den för pepparkaks. Glasyren är vit tenn.

Och här nedan är ett glasyrprov som jag är riktigt nöjd med. Ojojoj nu måste jag skynda att blanda till en hel stor hink full! Glasyrer är konstiga. Bara för att jag ville kolla vad som skulle hända så struntade jag i att släta ut de bubblor som blev när jag doppade koppen i glasyren. Inte en endaste liten pluttipluttkrater/nålstick syntes efter bränningen. Glasyren blev helt enkelt perfekt efter mina mått mätt. Utan tidsödande och tålamodsprövande putsning.

Mycket var gjort av den förskräckliga, härliga, kostnadsfria, innehållsrika, ihopsopade, svårhanterliga men alldeles underbara svartbruna leran som Susanne så påpassligt var till ett galleri och hämtade förra hösten.

Svartbrun lera och vit tennglasyr. Choklad med vispgrädde-kopp, mmmmmm!

Fatet har engoberats i cobolt och glaserats med vit tenn över. Mja, nja lite för mörkt blå. Vasen ser kul ut med den oglaserade kanten tycker jag.

Svartbrun lera med min turkosa blanka glasyr. Gillar.

Samma som ovanstående.

Svartbrun lera och vit tenn-glasyr. Gillar.

Gillar när man ser den svartbruna leran oglaserad. Måste utvecklas!

En helt vanlig flingsaltburk av vit lera och en bra turkos blank glasyr. (Åååå, dessa jobbiga lock, hänger lite på trekvarten.)

Durkslaget är av vit lera med en matt koboltglasyr som är pålitlig. Här blir små röda körsbärstomater snygga! 

Det blev många grejer. Undrar när jag ska komma på idén att göra många saker av samma och sluta göra en massa provsaker hela tiden. Eller när jag ska börja göra lite större rejäla saker. Jo, det där sista vet jag. Kan börja med det nu genast. Min kära broder har tillverkat bats till mig. Så äntligen kan jag också göra stora saker utan att de blir deformerade vid flytt från drejskivan. Det ni!
Jippiiiiii! Tack snälla kära bror!

Ha det nu gott alla människor! Vi kanske ses. Du är välkommen på en titt och fika i Drömverkstan i Skarpnäck!

JA! Säg JA!

Om vi skulle pröva att säga ja även om första impulsen kanske är att säga nej. Tror att JA leder in på bättre, roligare och mer kreativa vägar. Vad tror du?

Nu kanske du kommer in på funderingar om intim samvaro med det motsatta könet, eller samma för den delen, men där är inte jag just nu. Funderar mer på det dagliga samspelet människor emellan, samarbeten där vi behöver stöttning av varandra och där vi behöver vara överens, eller åtminstone vara överens om en kompromiss som gör att ingen känner sig som en förlorare.

Det finns en övning som går ut på att undersöka vad som händer i en grupp om man hela tiden säger JA till andras förslag. Det brukar visa sig att JA för en kreativ process framåt medan NEJ gör så att gruppen deppar ihop och inte kommer vidare. Det tål att tänka på eller hur?

Idag kunde vi i alla fall säga JAAAA! till solen. Den var så skön och kunde man finna lä så blev det dubbelt skönt. Vi tog en promenad ner till Ekudden vid Listudden/Flaten och där var så vackert så det tog andan ur en.

Den blåa lilla fläcken du ser långt därborta vid vägens ände är Flaten, vår kära badsjö. Vera och jag var överens om att vi känner oss rika som har så vacker natur inpå knutarna på vårt koloniområde.

Målet för vår promenad denna dag var egentligen detta:

Snödroppar, massor av snödroppar! Hela Ekudden neråt sjön till är full av snödroppar. Här gäller det att passa på i rättan tid, annars missar man hela härligheten.
Om en vecka är det fullkomligt blått av blåsippor här. Nu var det en och annan som försiktigt stack upp sitt söta ansikte bland eklöven.

Blommande hassel är vackert i all sin enkelhet.

När vi gick runt där bland de torra löven och spanade efter vårtecken och funderade över de många grunderna till hus som naturen har tagit tillbaka så var det som att folket som en gång bott i området var närvarande på något vis. Det kände både jag och Vera. Så då måste det vara sant!

Kram och tack för att du kikade in på min sida.

Kulturkommittén

....... har haft planeringsmöte.
Vi träffades hemma hos Bitte i Hökarängen och började mötet med att mumsa i oss en supergod fiskgratäng som hon hade lagat. Den var inte för salt! ;)
Sedan var vi så effektiva, så som bara en samling slipade Listuddsdamer kan vara, och bestämde datum för varenda aktivitet i sommar och Annelie hade redan bokat föreningshuset. Vi lyckades också enas om var årets bussutflykt ska gå.
Kerstin och jag ska fixa vinster till vårt lotteri på koloniföreningens årsmöte i mars.
Jag föreslog att vi ska fråga Anne om hon vill hålla en kurs i att göra taklökstavlor. Titta här vilka fina hon gör:

Jag har redan paxat för att köpa en tavla.

Idag tog jag en promenad till Listudden. Solen sken en liten stund men sedan var det som vanligt igen dvs mulet. Så här:

Kollade grannarnas stugor och de var orörda. Hoppas att vi ska klara oss från inbrott nu. Runt hundra stugor har haft påhälsning av tjuvar eller vad man ska kalla dom. Den värsta inbrottsvåg jag har varit med om sedan jag kom till Listudden. Men vi har inte riktigt fattat vad de har varit ute efter. Flera säger att de inte har blivit av med något.
Hos Vera hittade jag dessa sötisar:

Det måste väl vara rekordtidigt?! Varför måste allt gå så fort nu för tiden?

Till sist: Är det någon som har ett bättre namn än Kulturkommittén på vårt gäng ? Detta namn får mig att tänka på någon trojka (även om vi är fler än tre) från Ryssland. Jag tar tacksamt emot förslag. Vårt uppdrag är att göra aktiviteter som sätter guldkant på kolonisternas tillvaro. Det kan vara allt från att ordna med loppis, föredrag, kurser och bussutflykter till att göra investeringar som att bidra till utemöbler och inredning till föreningshuset. Allt sådant som inte kan betalas av medlemsavgifterna.

Kramkramkram! Ha det gott! Vi hörs väl om pingvinerna sedan, eller hur?

Abstinens

Stod vid busshållplatsen i förmiddags när jag blev varse att jag hade glömt telefonen hemma. En olustig känsla i kroppen. Hade jag inte lite ont i hjärttrakten? Ont i huvudet? Lite svindel? Hur skulle jag klara en hel dag i verkstan utan en telefon!? Skulle jag trava hem igen och hämta eländet? NEJ. Nu skulle jag bevisa för mig själv att jag minsann inte behöver ha en telefon i tid och otid. Min telefon som inte ens är en så´n där modern pryl med internet och så. Ska man väl klara sig utan.

I Skarpnäck längs Horisontvägen lyste det upp av något vitt idag. Är nu våren på väg?

Trots ett lätt duggregn kändes det verkligen ganska skönt i luften idag. Nu är den på väg, den där våren som tycks bli mer efterlängtad för varje år. Det är många vårar jag har längtat efter.

I verkstan tömde jag en glasyrugn.

De där vita muggarna får jag göra något åt ser jag. Den pyttelilla skålen bakom pingvinen är ett glasyrprov. Vit tenn på svart lera. Ganska bra tycker jag själv. 

Saltburkar. 

Vit lera, coboltblå engobe och vit tenn över. Inte riktigt nöjd.

För tjock glasyr över engoben på skålen på fot. 

Och så gjorde jag ett försök att glasera pingvin nummer ett som visst har brutit tån. Nääää, resten blir rakubrända som jag hade bestämt från början.

Idag har jag bråkat med den svarta gammelleran. Den är inte lätt att hantera. Fullt med kolijox i och luftbubblorna är svåra att knåda bort. När jag börjar med ny lera lär det gå lätt som en plätt.

Kram kram, misströsta ej, efter regn kommer sol! Kanske.

Nytt utseende

.... ja alltså inte på mig då, utan på bloggen. Jag har väl tur som har en dotter som är fjättrad vid sin bostad. Nej men. Usch! Vad säger jag. Det där menade jag förstås inte alls. Det jag menar är att nu när hon är nyopererad i sitt knä och inte får jobba eller gå ut och roa sig på stan så har hon tid att fixa min blogg så att den ser ut på ett sätt som gör att jag känner igen mig. Det blev så fint tycker jag. Vad tycker ni?

Nytt fräscht utseende på bloggen. Själv känner jag mig mer så här; som en vissen bedagad blomma. Lite blurrig så där.

Man börjar känna av att soltimmarna varit få eller hur.
Den senaste veckan har jag åkt som en skottspole mellan A-berg, Farsta och Drömverkstan i Skarpnäck. Min unge har behövt mig och det har känts bra att kunna hjälpa henne. Nu är hon på bättringsvägen och oron i mitt bröst har lättat. Idag hängde hon till och med me´ner i källaren och satt på en tvättmaskin. Snart står det inte på förrän man ser henne skutta iväg till tunnelbanan på sina kryckor. På väg. Alltid på väg.

Kram på er alla där ute. Må så gott!