Att skiljas

.....från några prylar, är väl inget att hänga upp sig på. Nä, för jag har ju så många och kan alltid göra nya. Men just dessa är så speciella, att göra lika dana låter sig inte göras.
Tur att de kommer till människor som uppskattar dem i alla fall.

I morse hade vi våra skottkärror fullpackade med marknadsgrejer. Christina hade nyslungad honung i sin kärra. Tyvärr, eller vad jag ska säga, hade hon så lite så att hon hade plats för lite av mina keramikgrejer också.

Borden på dansbanan var fulla av hantverk av olika slag.

Trött och slut efter intensiva timmar på årets varmaste dag.
Har ju som målsättning att försöka få in så pass mycket pengar på min keramik så att jag kan köpa mig en egen drejskiva och nu är jag på god väg. Det känns bra. Tack alla marknadsbesökare!
Kram på er alla!