Facebook eller inte, det är frågan....

En vän undrade om hon skulle ansluta sig till Facebook eller inte. Berättigat bryderi för vad ett deltagande skulle föra med sig tycker jag.

Hur som helst fick det mig att tänka på varför jag är med. Det är många gånger jag önskat att jag sluppit se vissa inlägg och kommentarer. En gång gick jag så långt att jag högtidligt meddelade att jag framöver kommer att ta bort inlägg och kommentarer som är rasistiska och elaka. Fegt kanske du tycker. Jag kan själv tycka att jag var feg och känslig som inte stod ut. Idag, efter det fruktansvärda terrordådet på en fransk redaktion, är åsikts- och tryckfriheten det som främst debatteras i media. Borde jag stå ut? Måste jag stå ut med alla rasistiska galenskaper? Genom att ta bort eländet går jag ju miste om att se vilka av mina s.k. vänner som enligt mig hyser otäcka åsikter. Skulle jag kunna ändra deras inställning? Frågan inställer sig om jag bara vill ha likasinnade i min omgivning. Om det är fallet borde jag gå ur Facebook för där kan jag aldrig freda mig från främlingsfientlighet och rasism.

Man riskerar att råka ut för att bli utsatt för härskarteknik och bli tillplattad om man skulle drista sig till att göra ett inlägg i debatten av vilken slag det vara må. Då kan man bli ledsen och man kan bli ännu mer ledsen om man tar upp saken med vederbörande eftersom det kan leda till ännu mer upplysning om att man inte uppfyller kraven på egenskaper man borde ha. Eller så tar man tjuren vid hornen och inser att värdegrunderna inte är kompatibla. Allt sån´t här kan man råka ut för irl (vilket betyder in real life, här svänger vi oss med engelska förkortningar) också, men som någon sa så finns det alla möjligheter att missförstå och ta illa upp tillsammans med det skrivna ordet eftersom det är väldigt lätt hänt att man missar tonfall.

Ser här att jag hittills har haft tankarna på orsaker att inte vara med. Om det nu är så förskräckligt varför går jag inte ur? Ingen tvingar mig att vara med. Men något är det som får mig att vilja...... Är det nyfikenhet? Är det för att om jag inte är med finns jag inte? Jag lutar åt att det är min nyfikenhet som får mig att vara med. Det finns vänner som jag aldrig träffar i verkligheten och som det är roligt att ha, om än liten och ytlig, kontakt med. Rätt som det är hittar jag en släkting som jag inte har hört av på 30 år, det är roligt. Sedan jag har slutat lönearbeta har jag en del kontakt med gamla arbetskamrater, det är kul. Jag kan ha en syster eller en bror som jag av olika orsaker inte träffar ofta på riktigt, men chattrar med på fb (=facebook), det är bra. Man kan uppmuntra en go unge nu och då, det är härligt. Jag kan vara med i olika grupper, där jag diskuterar med andra i samma intressesfär. Av det får jag mycket nya kunskaper liksom jag delar med mig av mina. Genom att vara med i vissa grupper kan jag vara med och påverka sakernas tillstånd, det är jättebra.

Jag är inte mer än människa, jag gillar kontakt. Därför är jag med på Facebook.

Hur tänker ni? Varför är ni med eller inte med på Facebook? Skulle vara kul att få en kommentar om detta. (jag kan inte komma på att jag har en enda bild som skulle kunna illustrera dessa tankar!) Skickar ut en blomma i alla fall!

Smultronschersmin, kan du förnimma doften?

Kram och ha det gott! Snart tar vi med oss chokladtermosen, går ut i naturen, letar upp solen och vänder näsan till!