Förså eller inte......

...... det är frågan.

Idag har jag inte gått utanför dörren trots att plusgraderna steg till 6,5. Ville vara inne och pyssla med papper, surfa runt bland Youtubeklipp om keramik, kela med Elsakissen .......

.....planera lite för grödorna på kollo. Bläddrade runt bland mina foton för påminnelser om hur det blev förra sommaren. Det är ett bra utgångsläge för de nya planerna. Här nedan ser du min plats för tankar. Älskar att sitta där på den containerfyndade pinnstolen och fundera.

Här är mest självsådda blommor, som t ex Digitalis och Sibirisk vallmo. Passar så fint mot berget.

Förra våren/sommaren lovade jag mig själv att jag inte skulle förså någonting nästa år. Det tar sån plats och kräver vattenpassning varje dag. Nu är det nästa år och jag tror att jag har reviderat detta löfte en smula. Ska inte förså något i februari. Inte heller i mars. Men april...... då! I början av april blir lagom. Då ska jag förså gröna saker så det står härliga till. I år ska jag börja äta egenodlat tidigt. Blommorna struntar jag i. Tror jag är bäst att tillägga. Vill så gärna ha den där vackra höga Linnétagetesen. Såna kan jag ha blandat med grönsakerna. Lite inspirationsbilder på förra årets grödor:

Potatissorterna Blue Bell och Cheri. Även om Blue Bell är jättegod så finns det nog ingen som slår Cheri.

Cheri. Helt otrooooligt god. Över 20 potatisar under varje planta.

Dessan kom med rädisor! Jag hade redan käkat upp mina!

Äppelsortskylt som jag gjort i keramik hänger i .....

............. Oranieträdet, mitt älsklingsäpple.
Vill du ha en sådan skylt kan du beställa av mig. Kostar 120 kronor. Tänk bara på att det tar några veckor att göra dem.

Rödbetor fick jag av grannen. Jag har haft otur med rödisar. Men skam den som ger sig, i sommar SKA jag pröva igen. Gäller bara att skydda odlingen från rådjuren.

Mina goda plommon, några äter jag upp just nu i form av marmelad på rostat bröd. Mums!

Italiensk squash. Faktiskt inte lika god som den vanliga tycker jag. Men den ser ju kul ut!

Sugar Snaps, olika chili, squash, störbönan Blauhilde, frilandsgurkan SyoLong. Allt detta ska jag ha i år också.

Dessutom ska jag ha salladssorten Little Gem, Mangold, Nyzeländsk spenat. Säkert blir det något mer som frestar mig på Trädgårdsmässorna.

Så där. Nu har jag uppbringat inspiration. Tänk, det är ju bara en och en halv månad kvar till 1 april! Och då är det bara en månad kvar tills vi flyttar ut, Elsa och jag.

Åååå vad vi längtar!

Har du något du inte kan vara utan i grönsakslandet? Eller har du något tips till mig på lättodlade godsaker?

Ha det gott, håll ut! Snart är det vår!

Luckan är öppnad

Tänk att det är lika spännande varje gång!

Ber om ursäkt för bildkvalitén, jag är ingen mästerfotograf och inte har jag en så´n där modern telefon med superkamera i. Härom dagen stod jag i mååånga timmar vid glasyrhinkarna och slafsade. Det är så otroligt tråkigt att glasera, men samtidigt blir det förväntansfulla timmar i nästan två dygn innan ugnsluckan kan öppnas.
Bilderna nedan visar sån´t som jag är ganska nöjd med.

Burken till vänster är i svartbrun lera, glaserad med vit tennglasyr och oglaserat lock. Lilla burken är vit lera, glaserad med vit tennglasyr och matt svart lock.

Det är så kul med locken. Varje gång tror jag att nu sitter väl locken fast, men så knackar jag lite lätt, och pling, så lossnar de.

Ärtskålen är faktiskt inte så sne som den ser ut på bilden!

 Ginkodekoren ska jag förbättra till nästa gång.

Det utskurna hjärtat gillar jag inte, men det är kul att skära ut lock. (Ser ju ut som en tandlös gapande förskräckt gammal gumma/gubbe.)

Mönstret på pasta/sallads-tallriken kommer från min egenhändigt virkade stjärna som hör till ett sängöverkast som jag påbörjade på 70-talet! Och nej, det är inte klart än! Den här typen av fat/tallrik gillar jag skarpt att äta pasta i, lite bonnigt eller hur?

Någon har beställt hattifnattar till sin trädgård.

Den här kombon gillar jag, blir mer av detta. 

Okey, här kommer sån´t som jag är totalt onöjd med:

Röd sinterengobe under vid blank tennglasyr. Usch!

En ny plommonröd glasyr. Blev för gråaktig. Får hålla ner i glasyren lite längre eller kanske dubbeldoppa. 

Hade karvat ett fint mönster. Vit lera med vit tennglasyr. Syns ju inte! Ingen idé att karva med dessa kombinationer.

Min blanka turkos kan jag alltid lita på. Gillar att den är så lagom transparent.

Nu blir det pang på rödbetan, det finns fler föremål att glasera. Därefter en skröjbränning igen, då är det tekannans tur.

Appropå ingenting, är det någon därute som har en liten lokal på ca 25-30 kvadrat att hyra ut till mig och min Drömverkstad? Hör av dig så fort du kan, jag är i nöd!

Ha det gott tills vi ses igen!

Facebook eller inte, det är frågan....

En vän undrade om hon skulle ansluta sig till Facebook eller inte. Berättigat bryderi för vad ett deltagande skulle föra med sig tycker jag.

Hur som helst fick det mig att tänka på varför jag är med. Det är många gånger jag önskat att jag sluppit se vissa inlägg och kommentarer. En gång gick jag så långt att jag högtidligt meddelade att jag framöver kommer att ta bort inlägg och kommentarer som är rasistiska och elaka. Fegt kanske du tycker. Jag kan själv tycka att jag var feg och känslig som inte stod ut. Idag, efter det fruktansvärda terrordådet på en fransk redaktion, är åsikts- och tryckfriheten det som främst debatteras i media. Borde jag stå ut? Måste jag stå ut med alla rasistiska galenskaper? Genom att ta bort eländet går jag ju miste om att se vilka av mina s.k. vänner som enligt mig hyser otäcka åsikter. Skulle jag kunna ändra deras inställning? Frågan inställer sig om jag bara vill ha likasinnade i min omgivning. Om det är fallet borde jag gå ur Facebook för där kan jag aldrig freda mig från främlingsfientlighet och rasism.

Man riskerar att råka ut för att bli utsatt för härskarteknik och bli tillplattad om man skulle drista sig till att göra ett inlägg i debatten av vilken slag det vara må. Då kan man bli ledsen och man kan bli ännu mer ledsen om man tar upp saken med vederbörande eftersom det kan leda till ännu mer upplysning om att man inte uppfyller kraven på egenskaper man borde ha. Eller så tar man tjuren vid hornen och inser att värdegrunderna inte är kompatibla. Allt sån´t här kan man råka ut för irl (vilket betyder in real life, här svänger vi oss med engelska förkortningar) också, men som någon sa så finns det alla möjligheter att missförstå och ta illa upp tillsammans med det skrivna ordet eftersom det är väldigt lätt hänt att man missar tonfall.

Ser här att jag hittills har haft tankarna på orsaker att inte vara med. Om det nu är så förskräckligt varför går jag inte ur? Ingen tvingar mig att vara med. Men något är det som får mig att vilja...... Är det nyfikenhet? Är det för att om jag inte är med finns jag inte? Jag lutar åt att det är min nyfikenhet som får mig att vara med. Det finns vänner som jag aldrig träffar i verkligheten och som det är roligt att ha, om än liten och ytlig, kontakt med. Rätt som det är hittar jag en släkting som jag inte har hört av på 30 år, det är roligt. Sedan jag har slutat lönearbeta har jag en del kontakt med gamla arbetskamrater, det är kul. Jag kan ha en syster eller en bror som jag av olika orsaker inte träffar ofta på riktigt, men chattrar med på fb (=facebook), det är bra. Man kan uppmuntra en go unge nu och då, det är härligt. Jag kan vara med i olika grupper, där jag diskuterar med andra i samma intressesfär. Av det får jag mycket nya kunskaper liksom jag delar med mig av mina. Genom att vara med i vissa grupper kan jag vara med och påverka sakernas tillstånd, det är jättebra.

Jag är inte mer än människa, jag gillar kontakt. Därför är jag med på Facebook.

Hur tänker ni? Varför är ni med eller inte med på Facebook? Skulle vara kul att få en kommentar om detta. (jag kan inte komma på att jag har en enda bild som skulle kunna illustrera dessa tankar!) Skickar ut en blomma i alla fall!

Smultronschersmin, kan du förnimma doften?

Kram och ha det gott! Snart tar vi med oss chokladtermosen, går ut i naturen, letar upp solen och vänder näsan till!

Nytt år och nydrejat i Drömverkstan

Önskar er alla ett riktigt gott, skönt, snällt, härligt, kreativt och ljust år. Det blir ljusare och ljusare nu. Vi här i mellansverige har haft några underbara dagar då solen har gassat en stund mitt på dagen. Det hjälper så skönt att hålla humöret i schack.

Jag har redan fått snurr på drejskivan i Drömverkstan efter ett uppehåll under helgerna. Tänk att det aldrig tar slut på lusten att sätta händerna i leran.

Kunde inte låta bli att visa er min pastatallrik som gårdagens middag serverades i. Det blir så snyggt att lägga upp maten i dessa lite ruffa lantliga fat. Jag har fyra stycken och alla är lite olika. Känner mig så nöjd med "hemgjorda" tallrikar som passar så bra att äta pasta eller sallad i (eller heter det på?)

 Nå, det var ju nydrejat jag skulle visa. Har visst fått lite dille på burkar med lock. Jag tycker att det är förbålt svårt att dreja falsen som locken ska ligga på. Likaså är det svårt att dreja ett lock som passar burken. Det finns verkligen väldigt många sätt att göra en burk med lock. Falsen kan t ex som i det här fallet ligga inne i burken men man kan också göra den utvändigt och liksom trä en annan sorts lock utanpå. Det här locket är platt på undersidan.

Den här burken försökte jag mig på att dekorera men jag ser nu att det blev alldeles för grovt. Locket är drejat som en skål och knoppen har jag beskickat fram.
Beskicka är ungefär som att svarva. Jag sätter fast den drejade skålen upp och ner på drejskivan och använder en slinga som är ett verktyg, en ögla i stål fastsatt på en pinne. Med hjälp av den karvar man bort överflödig lera och formar en knopp.

Det här kan väl också räknas som en burk, den har i varje fall ett lock som jag skar ut ur den slutna äggformen. Egentligen är det en lykta för värmeljus.

Så har vi en pytteburk med en annan sorts lock och ingen fals på själva burken. Lockets kant går utanför burken så att det ser ut lite som en kinahatt.

En skål bland burkarna. Den här vill jag sätta en fot på. När man inte är en stjärna på form, blir det en hel del huvudbry att tänka ut vilken form foten ska ha. Frågade en verkstadskompis om hon visste om det finns något "gyllene snitt" då det gäller förhållandet mellan skål och fot med avseende på höjd, bredd på foten upptill och nertill. Hon visste inte och om du som läser detta vet så är du välkommen att informera mig genom att lämna en kommentar. Skulle vara kul att veta om det finns. Eller om det är så att man måste prova sig fram och göra några olika varianter tills man hittar rätt. Strunta i måttband, krumpassare och linjaler och lita på sitt öga?

Till sist.

Jag har beklagat mig en del över att jag gör slätstrukna, odekorerade, strikta saker. Skulle vilja ta ut svängarna och dekorera så det står härliga till. Min tygkasse har ett mönster som jag inte kan slita ögonen från. Det skulle vara roligt att göra mönster på muggar som matchar min kasse! Har fått en del tips av den härliga Facebook-gruppen "Alla vi som älskar lera" om hur jag skulle kunna gå till väga. Hur är det för er? För mig är det som att vissa former, färger och mönster dras ögonen till och jag tröttnar aldrig på dem.

Lämna gärna kommentar om du vill. Jag vet att det kan vara svårt att få kommentaren att "fastna" och komma på plats. Ska försöka förklara hur du kan göra för att tvinga iväg kommentaren. Men bara så att du vet; den går till min e-post och jag måste godkänna den innan den kommer in så därför kan det ta lite tid.

När du har skrivit in din text i kommentarsfältet ska du kopiera din text, markera + Ctrl+C och klicka i rutan Anonym (om du inte har ett googlekonto) och sedan klicka på Skicka. Om du då inte ser att något händer, inget Publicerar..... kommer fram och det verkar som om din kommentar inte gått iväg ska du klicka in dig på kommentarsfältet igen och klistra in din text Ctrl+V, klicka på Anonym och skicka igen. Då ser du förhoppningsvis Publicerar......

Jag ska försöka komma ihåg att verifiera att din kommentar har kommit fram så att du vet. 

Ha det nu så gott och till helgen slänger vi ut granen och plockar ner alla tomtar i sina kartonger, eller hur?

Mat på eget fat

Tror ni att jag tycker att det är kul att laga mat i och att äta mat på min egen keramik?
Jaaaa, det tycker jag faktiskt. Även om det är så att jag har helt eller halvt misslyckade prylar i mina egna skåp. Den keramik som jag själv tycker är fin sparar jag till folk som kommer rusande för att få köpa.

Tänk om någon annan än jag skulle tycka att det vore roligt att laga t ex en laxlåda i en gratängform som jag har drejat. Då skulle jag bli tvungen att igen ge mig på att göra det som jag tycker är svårast, nämligen dreja stora fat. För just nu har jag endast dessa kvar.

 

Den största i bild är 22 cm och de minsta är 10 cm. I de små har jag tänkt att creme brulee skulle passa bra.

Nu är det mer än en vecka sedan jag satt vid drejskivan och det börjat pocka på. Lusten, välkommen tillbaka! Nu måste jag försöka göra ett stort fat med högre kanter. Kanske glaserat svart matt. Mat blir så snyggt i svart.

Vad säger ni därute? Vad har ni lust till att göra? Är det något som sliter och drar, som pockar på, som ni skulle göra just nu om ni hade möjlighet? Tänk om någon rentav skulle vilja göra ett eget fat?! Åååå vad jag då skulle vilja hjälpa någon.

Kram och ta det lugnt. Det du inte hinner idag hinner du imorgon. Kanske. Och glöm för allt i världen inte att släcka ljusen!

Bo i stan, bo på landet, det är frågan

Jag går i flyttankar. Ja, det har jag gjort i 4-5 år nu. Visste redan när jag flyttade hit till Farsta .....

Tänk att jag tycker att detta är höjden av vacker förortsarkitektur.

Husen är så proportioneliga, fönstren är fina och kunde inte vara bättre placerade på fasaden.

....... att jag skulle behöva flytta framöver då jag skulle bli en mindre bemedlad ålderspensionär. Och nu är det hög tid. Om jag ska kunna fortsätta med min kära lera måste jag reducera mina boendekostnader, så enkelt är det.

När jag öppnar balkongdörren hör jag barnen när de leker i den lilla dungen utanför skolan. 

En blek vintersol letar sig in i vardagsrummet på förmiddagen.

Jag kommer att sakna min trivsamma lägenhet här i Farsta, men det är en 3:a och jag behöver verkligen inte mer än en 2:a. En tusenlapp mindre i hyra per månad skulle betyda att jag kan fortsätta med min keramikverksamhet.

Igår skulle jag titta på en lägenhet på Dalagatan. Ett härligt vackert 20-talshus ca 7 minuters promenad från Odenplan.

Men det visade sig att bostadsföretagets representant inte hade någon nyckel till lägenheten. Han kallade på två resoluta hantverkare som försökte borra upp låsen. På sätt och vis kanske man ska tycka att det var bra att de inte lyckades. Vi var ganska många, ca 20, som hade trotsat slaskvädret för att se lägenheten. Nu fick vi besvikna lunka hem, med försiktiga steg på istrottoarer och med löfte om att vi skulle få en ny visningstid. Hörde inget ursäkta!?

Jag tror att jag skulle trivas bra att bo mitt i stan. Att strosa genom stans gator skulle jag kunna ägna mig åt i några år med nöje. Den här dagen gick jag Sveavägen fram till Hötorget, sedan genom Sergelgatan och ner till Plattan. Där iakttog jag en del skumma figurer en stund och tänkte; Var är polisen? Jag skulle passa som en sån där undercover som spanar efter diverse skummisar och ingen av dem skulle fatta att det vore mig de borde frukta. Som jag stod där och grunnade kom en skummis rusande med en trolig civilspanare hack i häl. Jahaja, de finns tydligen ändå.

Men jag skulle också kunna trivas att bo på landet. En gång drömde jag om att spendera ett helt år på en ganska enslig plats på en ö i skärgården. Är så nyfiken på hur det skulle vara att leva ensamt ett helt år och verkligen ta del av allt som händer i naturen de fyra årstiderna. Tänk att få uppleva en riktig brakande islossning! Men nu när jag har blivit ägare till en keramikverkstad tar det emot att tänka på all planering som skulle krävas. Egentligen är man dum som hänger kvar här i Storstan med tanke på hur mycket billigare ett boende kan vara på landet. Ett litet hus med vidhängande verkstad, det skulle passa mig.

Det kanske finns någon därute i vårt vackra land som drömmer om att bo i ett höghus i Farsta? Någon som vill byta, som har tröttnat på naturen? Nää, kunde väl tänka mig det. Såna finns inte.

Kram på er och ha det så gott, snart är allting vitt vitt vitt, det blir härligt!

Dekaler på mina muggar

Öppnade en dekalugn igår. Vad tycker jag nu om detta resultat? Ja missförstå mig inte, själva det tekniska resultatet är alldeles jättebra, ugnen har skött sig exemplariskt och jag med. Inte en endaste luftblåsa. Men jag är så tveksam till att använda grejer som någon annan än jag har gjort. Skulle å ena sidan vara roligt om man på ett enkelt sätt kunde göra egna dekaler men å andra sidan finns det ju så många andra sätt att dekorera sina föremål. Och varför känner jag inte samma dubier inför att använda t ex virkade dukar med mera för att göra mönster i leran med. Jag använder gladeligen virkade dukar och spetsar som andra har virkat.

Skulle vara roligt att pröva de där amerikanska färgerna som verkar vara så enkla att måla med.

Vad tycker ni gott folk? Är det lite fusk när jag bränner fast dessa dekaler på mina drejade muggar?

Här har jag gått all in eller hur? Alla blommor och bin jag hade till buds.

Tack för besöket!
Lämna gärna en kommentar. Det skulle vara intressant att få veta vad just du tycker. Kramkram!